Av rädsla för övervikt lämnade jag bl a mina gamla tofflor i soporna på rummet i Pforzheim. De hade hängt med länge, var delvis naggade på sina håll av en yngre Qvittra i bitartagen och under sulan var ett hål nött av tidens tand eller för mycket hasande från min sida kanske.

Nåväl idag var det dags för "Stora toffelhandlardagen". De gamla var köpta på ICA Maxi för något år sen. På samma affär syntes inte ett spår efter likadana tofflor.
Åkte därför vidare till Skopunkten i Valbo och var efter så kort tid trött i både kropp och själ. Entusiasmen hade avtagit och jag ville bara bli klar och få åka hem. Tog typ första bästa par men är efter att ha "hasat omkring" (man SKA hasa i tofflor) i dem nu någon timme jättenöjd. De värmer mina frusna, stela och värkande fötter.

Jag inser varje dag nu min begränsning i vanliga livet. Hur orken tryter ganska snabbt för minsta lilla extra grej. Att gå i affärer är inget jag ser som en daglig syssla normalt och ännu mindre nu. Jag blir oerhört trött på allt ljus, ljud och alla människor. Vill bara bort bort. Inte för att jag är folkrädd utan för att det faktiskt gör fysiskt ont att vara där. Jag har blivit oerhört ljudkänslig och ljus i affärer är också smärtsamt numera. Vad händer?

Vi hämtade upp Eric på vägen hem som kom med tåget från Västerås. Mysigt att få krama om sin son igen efter 4 veckors frånvaro.

Parkerade resten av kvällen i TVsoffan och käkade Tacos. Gott faktiskt. Efter 4 veckor med tysk matkultur är t o m tacos ljuvligt.

Kroppen har återhämtat sig lite och just nu känns det väl rätt ok. Är gräsligt trött och slut. Har värk i ben och anklar.

Dagens mående
37.8 i feber

Ont under fotsulorna

Jättestel i kroppen

Ont i ryggen
Lite mindre svullen i fingrarna men domningar i vänster hands lill- och ringfinger.
Små yrsel "attacker"
Jättetrött
Värk i muskler och leder i ben, anklar och fötter
Huvudvärk

Natti natti

Lisa