Jag är ju ingen älskare av julen längre så jag tycker det är skönt att den är över nu.
På sätt och vis är jag tacksam över sjukdomen för den har ju hindrat mig från att hålla på som en "skållad råtta" som alla andra. En massa måsten, förväntningar och stress har jag m a o klarat mig utan och det är otroligt skönt.

Julafton var lugn, fridfull och trevlig. Vi spelade spel i 5 timmar med det spel som jag och Jörgen fick av barnen. Trevligt och lärorikt.

Jag hade mycket mycket ont på julafton men det beror väl på att jag trots att jag inte iklädde mig "råttdräkten" ändå gjorde en del. Fast jag fick enormt mycket hjälp av både barnen och Jörgen så jag är oerhört tacksam.
Men värken var hemsk både i rygg och ben. Huvudvärken har suttit i i över en vecka nu och ger sig inte. Jörgen säger att det var samma sak förra gången jag började med Minocyclinet. Tänk så fort man glömmer.

På Juldagen var vi bjudna till svärmor på den sedvanliga Juldagsmiddagen. Trevligt. Men jag blir oerhört trött av såna här sammankomster. Dels försöker man "skärpa sig" och dels tröttar det att träffa så många människor (vi var 10 st bara) så sammantaget så orkar jag inte med sånt, än. Trist men bara inse fakta.

Fick ett trevligt samtal från K och T som jag träffade i Pforzheim. Så mysigt att få prata med "släktingar" som verkligen förstår vad det här handlar om. Jag lovade hälsa på dem snart och det ska jag verkligen göra. Jag saknar tiden därnere i Pforzheim även om jag längtade hem varenda dag när jag var där.
Men att vara med andra i samma situation är oerhört tryggt och skönt. Och det är just det jag saknar. Nu är man ensam i det här och det är inte alltid så roligt. Även om mina närmaste försöker förstå så kan de ändå inte förstå hur jag känner det. Det handlar ju inte bara om smärtan i kroppen utan om hur man mår mentalt av det. Och det kan man aldrig sätta sig in i förrän man varit där själv.
När inget syns utanpå hur ska de då veta hur jag mår inuti?

Idag är jag så fruktansvärt trött. 2 dagar med mycket omkring sig har gjort att jag är slut så slut. Idag ska jag även starta "big treatment" med 1200 ml dropp per dag. I Tyskland fick jag det delat på 2 ggr/dag. Härhemma har jag valt att ta det 1ggr/dag för att mina "syrror" ska slippa bli så uppbundna. Jag kan inte ens ana hur jag kommer må senare idag men om det blir som därnere så får jag nog idka horisontalläge resten av dagen är jag rädd för. Därför bloggar jag nu ifall jag inte kommer orka sen.

Nu ska jag gå och förbereda med att göra rent och sterilt vid mitt "sjukbord" (ett förklätt trimbord), ta fram nålar och "verktyg" så att S bara har att sätta i nålen i armen sen. Sen väntar mer än 3 timmars "uppkoppling" med droppflaskor (3 st totalt) och att sitta still framför TVn under tiden. Hoppas jag inte blir kissnödig mitt i bara   
Men då får väl min man följa med och hålla flaskan i värsta fall.

Vi har del 2 i triologin, om Elisabeth Salander i Stieg Larssons filmatisering av de underbara böckerna, osedd. Så den ska jag titta på under tiden. Samt att vi har fler filmer inspelade. Tur det!!!

Ha en fortsatt fin Annandag Jul

Kram Lisa