Jag har ju hela tiden lagt in brasklappar när folk frågat hur jag mår. Kört med "carpe diem" dvs fånga dagen. Och de dagar som gått har ju faktiskt varit lite bättre. Men att tro att det ska vara borta nu är både naivt och korkat inser jag.

Iförrgår hade jag en natt med värk i benen och med smärta/hettande i huden på höger ben.
Febern var också högre och har så varit i 2 dagar. Ligger på 37.7-37.8
Ryggen mår lika dåligt som den gjort ett längre tag nu och jag har fortfarande ont i höger arm ovan armbågen. Har ingen kraft i den och jag har svårt att lyfta den högre än armbågen om den är hängande ner. Hoppas ni förstår min beskrivning.
Det med armen kan ju vara något helt annat än att det hänger ihop med borrelian. Men kraftlösheten är ju nåt som jag brottats med under hela sjukdomstiden så det blir ju att man tror att alla symptom hör till borrelian.

Efter många om och men (jag fick helt sonika åka dit och hämta det) fick jag tillslut provsvaren som jag blivit lovad per post. Var lite sur då jag var på VC och de inte skickat det. Visst kan man glömma men jag förklarade hur viktigt det var att jag fick dessa för att vidarebefodra till Tyskland.
Leverprovet hade gått upp till dubbelt men är ändå inom gränsvärdet. Puh...
På sista sidan hade de lagt sista borreliaprovet. Undrar varför? ;)
Det visade nämligen på att borrelian är kvar!!! Som om jag inte visste det.

Positivt är dock att Candidan är borta!!! Så i helgen kör jag igång med IV igen. Ska kolla om det ska vara båda sorterna på en gång eller om jag ska mjukstarta med den ena i 5 dagar för att gå på med hela arsenalen efter det. Måste ringa Tyskland och fråga.

Ska också ringa en klinik i Gävle och höra om de kan fixa mina leverprov tills Infektion behagar ta emot mig. Knappast före jul kan jag tänka mig att jag får komma dit. Vad tror ni i dessa svininfluensasprutetider?

Var och handlade lite julklappar iförrgår och det tog på kroppen. Orkade inte allt jag tänkt mig utan fick åka hem tidigt. Dock hann jag också med att köpa mig ett par rediga vinterkängor.

Nu ska jag knyta på mig dem och ta ut hundarna på en kissrunda innan jag åker med dem till dagis. Min ork fixar inte att de är hemma hela dagen. Jo att de är hemma men inte att jag måste rasta dem flera gånger. Jag längtar så tills jag är så frisk att jag själv kan rasta dem hela dagen samt gå långpromenad. Det är flera månader sen jag kunde det och det gör ont i hjärtat att vara såhär "svag".
Jag som är van att vara aktiv och gå många timmar per dag med dem. Nu fixar jag en kort promenad på högst 20 min. Knappt det. :(

Men jag tror att 2010 blir ett fantastiskt år för det är det året jag blir FRISK!!! :)
Man måste vara positiv och leva på hoppet. Hur skulle det annars bli. Jag vet vad det handlar om att må mycket dåligt och att vara "därnere". Jag fick hjälp med det och jag har lovat mig själv att aldrig aldrig hamna där igen. Makten över sitt mående har man själv. Vill man ha stora offerkoftan på sig så får man också räkna med att den sticks.

Min kofta åkte av för många år sen och även om denna blogg handlar om ganska "sjuka" saker så känner jag mig inte som något offer och tycker absolut inte synd om mig själv på nått sätt om någon skulle tro det. Det är bara ett kallt konstaterande att jag idag inte kan göra vissa saker som jag kunnat förut. Men jag ska banne mig komma tillbaka dit då jag mådde BRA!!! Så det så!! Den enda som hindrar mig är ju jag själv isåfall.

Ha en bra dag därute och glöm inte "Carpe Diem"
Kram Lisa