På plats i "vår" lägenhet i Pforzheim. Resan ner gick bra.... men för att ta det från början:

Igårkväll åkte vi ner till Skavsta och sov över på Connect Hotel alldeles vid flygplatsen. Jättefräscht var det och helt klart värt sitt pris (895:- för oss båda). De började också servera frukost redan kl 04.00 så vi hann med det innan planet skulle gå 07.05 Hade vi bott nån annanstans hade vi fått vara utan frukost.

Kl 9.00 landade vi på ett dimmigt och lite kyligt Karlsruhe-Baden airport. Vi letade sen på busshållplatsen och insåg att vi måste in igen i ankomsthallen för att köpa biljett. När vi står där och försöker göra oss förstådda så frågar en kille bakom oss om vi pratar svenska. Det visar sig att denna kille ska till Pforzheim också. OCH til Dr Klemanns klinik!!!
Killen kom från Pforzheim ursprungigen och skulle besöka sin släkt.
Vi fick rådet att köpa gruppbiljett av tjejen i kassan och kunde sen åka först buss till staden Baden-Baden, vidare med tåg till Kalsruhe och så tåg vidare till Pforzheim. Vi hann med en snabbfika i Karlsruhe också.

Sen följde den snälla killen med oss dit vi skulle bo (Koplingerhaus) och där tog vi farväl. Tänk vilka tillfälligheter det blir ibland. Nån sekund senare i ankomsthallen och vi hade missat varandra. Han var också tacksam över mötet då han fick prata med någon som skulle på behandling och som är med i Borreliaföreningen . Jag har nog fixat en ny medlem till föreningen.

När vi packat upp och installerat oss var det bara att ge sig ut på stan för att handla förnödenheter och mat. Så nu har vi fyllt kylskåpet och ätit lasagne. När jag kom hem från stan så gick all kraft ur mig och jag började storgråta. Antar att jag är extra känslig både pga att jag inte mår så bra fysiskt samt lite "rädsla" för hur dessa kommande 4 veckor kommer bli. Speciellt de 2½ jag kommer vara här själv. Har lite separationsångest redan.
Saknar hundarna redan jättemycket och får tårar i ögonen bara jag tänker på dem.
Ikväll ska vi se på "Bonde söker fru" så då känns det nästan som hemma

Mitt mående idag då
Vet ej febern men jag känner ju min kropp rätt väl vid det här laget och den ligger garanterat på över 38 just nu iallafall.

Svullen i fingerlederna

Mycket ont i benen

Jag är rejält stel och hade svårt att gå normalt när vi gick i stan

Ont under fotsulorna
Inte så farligt med yrseln. Man får vara glad åt det lilla.
Gräslig huvudvärk

Nu har vi 2 dagar på oss att utforska stan innan jag ska till Dr Klemanns klinik (vi gick förbi och kollade var den låg när vi var ute och handlade). Få se vad vi hittar på och vad jag orkar göra.

Ha det gott där ute.
Lisa

 

Gun Parling

28 oktober 2009 22:12

Sitter här i Hedesunda och tänker på dig, hoppas att du känner hur mycket jag hoppas den här resan ska hjälpa dig att må bättre.
En jättestor varm kram från mig och var rädd om dig

http://web.telia.com/~u84802470

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ser att denna sida "lever" vidare fast jag inte uppdaterar och att många hittar hit. Främst borreliasjuka. Då jag inte läser här så ofta så kan det dröja länge innan ni får svar vilket ju är synd. Så vill man ha tag i mig lite snabbare så föreslår ...

Jag gör som med hundarnas blogg.... jag byter ställe på min borreliablogg. All gammal info ligger dock kvar här om nån vill läsa men inga nya inlägg kommer att skrivas här.   Vill ni fortsätta följa min Borreliadagbok får ni istället gå vidare ...

Dagarna går sin gilla gång..... i.v. en ½ och så försöker jag sysselsätta mig så mycket jag orkar.Idag har vi städat bort adventsstjärnor och stakar samt gjort grovstädning under diskbänken. Usch så mycket onödigt vi hade där. Det mest onödiga var en...

Dagen idag har varit en ljudlig dag. Kanske inte till en början men på slutet. Men för att ta det från början.... .... imorse vid 10 tiden kom min ena "syrra" och satte nålen. Time for a i.v-coqtail i 30 min. Inget macklemang när vi drog ut nåle...

Igår fick jag först ett mail och sen ett telefonsamtal som berättade att en bekant lämnat jordelivet. Det kom lika plötsligt som oväntat även om jag visste att h*n var mycket sjuk. Jag kände inte A så jättemycket men h*n har gjort avtryck i mitt liv ...