Tjoho!!! Äntligen är de 10 dagarna med Metronidazol över. Fast det är med blandade känslor jag tjoar egentligen för det är Metronidazolet som ger mest reaktioner och således är det som är bäst i kriget med de usliga bakterierna. Men det är också under dessa dagar jag mår som sämst och man kan behöva lite "vila" emellan också.
Infusionerna blir jag ju inte av med för jag ska fortfarande ha Doxycyclinet varje dag i 5dgr/vecka + den orala medicinen jag äter.
Men man får glädja sig åt det lilla och att slippa sitta 3 timmar och istället bara 30 min per dag är rysligt skönt faktiskt.

De här 10 dagarna har varit mer jobbiga än under Tysklandsperioden. Jag har reagerat starkare varje dag och jag har mått sämre. Nytillkommet symptom är att jag har jätteont och besvärligt med nacken. Den orkar som inte hålla upp huvudet hela dagarna utan jag måste vila mycket och ofta. Fortsätter det ska jag nog fundera på att inhandla en sån där krage så jag får avlastning på nacken. Om det nu fungerar i det här fallet när smärtan beror på borrelian? Måste iallafall prova.

Febern är tillbaka också. Var ju "feberfri" några dagar med runt 37.3 bara men nu har den ökat för varje dag och imorse hade jag 37.8 när jag vaknade. Jag har nu inte ätit Femanoret (östrogen) på över en månad så nu kan ingen läkare skylla på det någe mer med min feber. Den går i cykler och jag måste försöka börja ha koll på när jag är feberfri och hur lång tid det dröjer tills det kommer tillbaka igen då. Dvs är det veckovis, dagar etc.

Fick ett trevlig telefonsamtal igår när jag satt med droppet. Det var M som ringde och vi pratade länge. Sååå trevligt! Tack för att du gjorde mig "sällskap" under de 3 timmar jag satt igår med droppet. Tiden går fort när man pratar med trevliga människor. Skönt också att få prata med "en i familjen" från Pforzheim.
Och jag lyckades hålla vad jag lovade också att maila uppgifter till M. Men jag kom ihåg det i sista stund innan jag gick och la mig "puh".

Minnet och att jag har problem med att ta in information är jättejobbigt tycker jag. Ibland kommer ingenting in. Känner mig som en riktig "blondin" då. Ser nog ut som en fågelholk i ansiktet och jag blir oerhört frustrerad. Förstår hur såna med afasi känner sig. För det kan bli likadant när jag vill säga något också. Jag får inte fram något eller i bästa fall det kommer ut nåt annat än det jag formulerat i min skalle. Det här är jobbigt och jag blir ledsen av det tyvärr. Det är det som är svårast för mig att hantera just nu att jag är så "vimsig".

Nu har jag 2 "lediga" dagar från i.v och jag lovar att jag ska njuta.

En av mina "syrror" har tipsat om Piccline och jag undersöker just nu vad det handlar om och om det finns en möjlighet för mig att få en sån. Det skulle innebära att vi kan fixa allt själva och det vore skönt att slippa "besvära" "mina syrror". Dock måste den läggas om varje vecka så då gäller det att få en distrikta att fixa det åt mig. Men den dagen den sorgen.
För er som vill läsa vad det handlar om så var det bra beskrivet här

Måendet sista dagarna
Feber som ökar (imorse 37.8)
Gräslig huvudvärk

Ont och stel i nacken.
Ont under fotsulorna
Ont i ryggen
Punktsmärtor under och efter jag fått i.v
Illamående
Trött och slut
Är enormt kall på kroppen främst händer, armar, ben och fötter. (jag är normalt jättevarm av mig)
Svettningar på nätterna. Men kan frysa fast det rinner om mig.
Vaknar igen om nätterna

Ha en fortsatt fin fredag
Kram Lisa

Ja alltså det är inte snön som yr här utan det är isåfall snö inne i huvudet som yr.
Jag har varit yr i skallen i ett par dagar nu och det blir värre för varje dag. Precis som förra gången. Rätt otäckt är det. Hmm jag som trodde yrseln var ett av de symptom som var borta. Att jag kunde börja bocka av dem och räkna ner. Men jag kastade ju in en brasklapp om det och se så rätt jag fick.

Febern är dock på stadiga 37.5 varje dag och det är ju himla skönt!   
Lite senare..... nu börjar febern gå upp... 37.7 igen och jag känner att den kommer öka mer... f*n man ska aldrig säga nåt....

Däremot händer det saker i kroppen varje dag. Ett par timmar efter jag suttit mina 3 timmar med dropp så drar det igång. Ibland inte så farligt och ibland är det direkt jobbigt. I förrgår t ex så blev jag så knäsvag i benen att jag inte vågade vara uppe. Dock kändes den där knäsvagheten (som precis innan man ska till att svimma för er som vet hur det känns) även i horisontalläge och det var obehagligt.

Jag är tröttare nu också men det är ju inte så konstigt med tanke på vilken mängd antibiotika jag äter/får just nu. Jag är livrädd för att Försäkringskassan ska börja krångla för jag inser ju att det inte går att jobba när man är såhär. Finns inte på världskartan. Jo om jag fick sitta vid ett skrivbord eller vid en dator och bara jobba halvtid kanske jag skulle orka. Fast jag orkar ju iofs inte sitta här särskilt länge om dagarna numera.

Illamåendet och huvudvärken förföljer mig varje dag. Det går att uthärda och jag är så van nu att jag ibland inte tänker på det. Men just yrseln är det som jag har jobbigast med att klara. Jag törs ju knappt röra mig då och blir sittandes eller liggandes hela tiden. Är rätt less på det måste jag säga. Vädret är oerhört vackert idag om än rejält kallt men jag vågar inte gå ut pga yrseln. Ibland när jag känner mig deppig så tänker jag att jag är som i ett fängelse. Fängslad i min kropp i mitt hem. Det gör ont att tänka på att det kanske är såhär mitt liv ska se ut i fortsättningen. Jag har ju kontakt med borreliamänniskor som haft det så i många många år och det skrämmer mig. Jag vill aldrig aldrig hamna där och ska kämpa för att bli frisk.

Nu ska jag gå in och duscha för nu kom maken in. Törs inte duscha när jag är själv pga yrseln.

Ja som ni ser är det mest "down" just nu. Om jag inte visste att behandlingen är såhär och att man blir sämre för att sen bli bättre så skulle jag ge upp. Men ge upp gör jag INTE. Aldrig!

Ha en fin måndag
Kram Lisa

Jag är härmed med i "våga vägra vara sjuk hela 2010" klubben och som en del av er som känner mig vet så är jag rätt envis av mig när jag vill. Jag har bestämt mig för att jag detta år om inte bli helt frisk så iallafall så frisk att det inte begränsar mitt liv som det gör nu. Jag bara vägrar ha det såhär resten av mitt liv.

Igår skulle vi så sköta behandlingen själva och glad i hågen (nåja) tog vi fram allt och skulle börja med att skölja rent igenom kanlyslangen som alltså satt kvar i mig sen gårdagen. Men tji fick vi. Det hade slaggat igen med blod och annat klägg så det gick inte. När Jörgen försökte spola med koksalt så gjordet det infernaliskt ont. Det var ju stopp och ju mer han tryckte på för att få bort "pluggen" ju ondare gjorde det.
Vis av tidigare erfarenhet när venen sprack och det gick på sidan om så slutade vi där. Klokt tycker jag då det ju är mina vener vi pratar om.

Istället tog vi bort kanylen. Gjorde rent och ringde "en vän". Dvs S's fru som kom och satte nålen i armvecket istället. Tur man har "syrror" som i sin tur är gifta med en "syrra". Praktiskt en sån här gång när S jobbade.
Väldigt duktig var h*n också att sticka och det var snabbt och smidigt gjort och kändes knappt.

Sen fick jag sitta mina 3 timmar med drippen-dropp och drippen-drapp. Hur kul som helst. Not!!! Jag har haft IV under ca 10 dagar och är rätt less redan. Men man kan iallafall läsa eller titta på TV under tiden och det är tur det. Sen får jag försöka psyka mig själv att jag INTE blir kissnödig också. Det däremot är inte det lättaste alla gånger. För som min Caddie vet så har jag en dålig festblåsa i vissa lägen.

Efter mina 3 timmar i "fångenskap" var det dags att fixa Nyårsmenyn. Vi åt så magen stod i fyra hörn. Om det var det ska jag hålla osagt men jag började må rejält dåligt efter några timmar. Blev yr och illamående. Tror nog det var en herx-reaktion för det brukar komma några timmar efter droppet. Får så infernaliskt ont i ryggen också samtidigt och det beror då INTE på vad jag äter.
Det ryggonda har hela tiden suttit på vänster sida men nu har det den senaste tiden flyttat sig till höger sida.

Idag har jag också mått illa och haft huvudvärk. Punktvärk i armarna som flyttat sig från vänster till höger till vänster igen.

Behövde fylla på med positiv energi idag så vi har varit på bio. Såg Luftslottet som sprängdes och den var verkligen bra. Man brukar bli besviken på filmer som baseras på böcker man läst men denna film var verkligen super. Gillar Stieg Larssons böcker jättemycket och det är för sorgligt att han inte lever mer och kan skriva fler böcker. Hoppas han sitter i sin himmel och ser vilken succé hans böcker och filmer gör över världen.

Orkade gå med Jörgen med hundarna när vi kom hem. Det snöar rejält här hos oss nu men är inte så kallt.

Nu har proppen dock gått ur mig och jag är såååå himla trött och slut. Ska äta lite mat och sen softa i soffan. Antar att det inte blir många sekunder innan jag somnar.

Ha det gott och God fortsättning på det nya året
Kram Lisa