Tjoho!!! Äntligen är de 10 dagarna med Metronidazol över. Fast det är med blandade känslor jag tjoar egentligen för det är Metronidazolet som ger mest reaktioner och således är det som är bäst i kriget med de usliga bakterierna. Men det är också under dessa dagar jag mår som sämst och man kan behöva lite "vila" emellan också.
Infusionerna blir jag ju inte av med för jag ska fortfarande ha Doxycyclinet varje dag i 5dgr/vecka + den orala medicinen jag äter.
Men man får glädja sig åt det lilla och att slippa sitta 3 timmar och istället bara 30 min per dag är rysligt skönt faktiskt.

De här 10 dagarna har varit mer jobbiga än under Tysklandsperioden. Jag har reagerat starkare varje dag och jag har mått sämre. Nytillkommet symptom är att jag har jätteont och besvärligt med nacken. Den orkar som inte hålla upp huvudet hela dagarna utan jag måste vila mycket och ofta. Fortsätter det ska jag nog fundera på att inhandla en sån där krage så jag får avlastning på nacken. Om det nu fungerar i det här fallet när smärtan beror på borrelian? Måste iallafall prova.

Febern är tillbaka också. Var ju "feberfri" några dagar med runt 37.3 bara men nu har den ökat för varje dag och imorse hade jag 37.8 när jag vaknade. Jag har nu inte ätit Femanoret (östrogen) på över en månad så nu kan ingen läkare skylla på det någe mer med min feber. Den går i cykler och jag måste försöka börja ha koll på när jag är feberfri och hur lång tid det dröjer tills det kommer tillbaka igen då. Dvs är det veckovis, dagar etc.

Fick ett trevlig telefonsamtal igår när jag satt med droppet. Det var M som ringde och vi pratade länge. Sååå trevligt! Tack för att du gjorde mig "sällskap" under de 3 timmar jag satt igår med droppet. Tiden går fort när man pratar med trevliga människor. Skönt också att få prata med "en i familjen" från Pforzheim.
Och jag lyckades hålla vad jag lovade också att maila uppgifter till M. Men jag kom ihåg det i sista stund innan jag gick och la mig "puh".

Minnet och att jag har problem med att ta in information är jättejobbigt tycker jag. Ibland kommer ingenting in. Känner mig som en riktig "blondin" då. Ser nog ut som en fågelholk i ansiktet och jag blir oerhört frustrerad. Förstår hur såna med afasi känner sig. För det kan bli likadant när jag vill säga något också. Jag får inte fram något eller i bästa fall det kommer ut nåt annat än det jag formulerat i min skalle. Det här är jobbigt och jag blir ledsen av det tyvärr. Det är det som är svårast för mig att hantera just nu att jag är så "vimsig".

Nu har jag 2 "lediga" dagar från i.v och jag lovar att jag ska njuta.

En av mina "syrror" har tipsat om Piccline och jag undersöker just nu vad det handlar om och om det finns en möjlighet för mig att få en sån. Det skulle innebära att vi kan fixa allt själva och det vore skönt att slippa "besvära" "mina syrror". Dock måste den läggas om varje vecka så då gäller det att få en distrikta att fixa det åt mig. Men den dagen den sorgen.
För er som vill läsa vad det handlar om så var det bra beskrivet här

Måendet sista dagarna
Feber som ökar (imorse 37.8)
Gräslig huvudvärk

Ont och stel i nacken.
Ont under fotsulorna
Ont i ryggen
Punktsmärtor under och efter jag fått i.v
Illamående
Trött och slut
Är enormt kall på kroppen främst händer, armar, ben och fötter. (jag är normalt jättevarm av mig)
Svettningar på nätterna. Men kan frysa fast det rinner om mig.
Vaknar igen om nätterna

Ha en fortsatt fin fredag
Kram Lisa